Julius Cesar,
Rättvik och annandagsbandy
Enligt en gammal sägnen från Romariket återuppstod Julius Cesar från
de döda på den tredje dagen.
Jag väntade lite längre och gör comeback först på den tjugoförsta dagen
efter en välbehövlig vila.
Återstår att se om jag har några läsare kvar.
Hela julen tillbringade jag i Dalarna och närmare bestämt Rättvik.
Där fick jag bland annat se IFK Rättvik göra processen kort med
Borlänge/Stora Tuna.
6-1 slutade matchen som lockade någonstans mellan 250-300 personer.
En ganska bra siffra faktiskt.
Annars var det DalaDemokratens stora krigslöp som var julhelgens stora snackis.
Den skrek ut att Rättvik Arena går miste om - eller rättare sagt -
inte beviljas ett EU-bidrag på en herrans massa miljoner.
Hur det går med Arenabygget nu står skrivet i stjärnorna.
Men enligt en initierad källa så ska det ändå inte vara någon fara med
finansieringen.
Fast om jag vore dem skulle jag så här i finanskrisens dagar inte ta ut
något i förskott.
Det och mycket annat avhandlade jagtillsammans Polisen,
Bilhandlaren, Snickaren, Vänsterbacken och Rättviks rikaste ungkarl
under entung sittning på Palmbergs tobak på lördagen .
Vistelsen i dalametropolen gjorde också att jag för första gången på en
herrans massa år missade ett annandagsderbyt Hälsingland.
Men vad gjorde det.
Tv-sändningen var denna gång riktigt bra. Den var till och med så bra att
man såg bollen under stora delen av matchen.
Synd bara att kommentatorerna inte var lika bra.
Jag kan utan problem sätta en ganska stor slant pengar på att det var
Roger Blomqvists första match som kommentator.
Vilket märktes väl tydligt.
Långa stunder ville man bara gömma huvudet i kudden och bara försvinna,
precis som Burt gjorde när han knäppte med fingrarna i den gamla fina såpan
Lödder som sändes under tidigt 80-talet.
Och jag vet inte hur många gånger som han (Roger alltså, inte Burt) blandade i hop Edsbyns nummer 57
med samma lags nummer 17.
Resten av besättningen var inte heller mycket bättre.
Efter matchen handlade det mesta om den horribla utvisningen som Bollnäs
lagkapten drabbades av (för att citera Bollnäs speaker) i slutet av
matchen.
Då valde studiomannen Petervad han nu heter igen att prata om
allt annat mellan himmel och jord.
Dock kan Villas före detta sportchef/tränare kvittera ut ett godkänt betyg.
Men till nästa gång får han sluta upp med att slänga ur sig så många
krångliga bandytermer.
Enkelt och lättbegripligt ska det vara.
Även i Sveriges television.
Så snabbt det gick för att Steven Gerrards gloria skulle hamna på
sned.
Läser att Piers Morgan är den kändis eller celebrity som de säger på
de brittiska öarna som gjort störst intryck på vår före detta
landslagskapten som nu skrivit på för Seattle i den nordamerikanska
proffsligan.
Kan inte påstå att jag är direkt förvånad.
Länken till hans fantastiska krönikor hittar ni här till höger.
Bloggvila
Dag arton.
Skrivet av
Fredrik
Mix 26 december klockan 22.12
Bloggvila
Dag tolv.
Skrivet av
Fredrik
Mix 20 december klockan 11.36
Bloggvila
Dag sex.
Skrivet av
Fredrik
Mix 14 december klockan 14.41
TV-krock, Seinfeld och
Lashmi Mittal
Cityakuten.
Londonderbyt mellan West Ham och Tottenham.
Och.
EM-krönika från i somras.
På en och samma tid (börjar om sisådär 19 minuter).
De programansvariga på respektive kanaler gör det inte lätt för oss trogna
tv-tittare. För ett mejl om att Stockholm Marathon är fullbokat.
Och ska jag vara ärlig känns det som en befrielse...
Hårdsatsande QPR tog en fin skalp i lördags när serieledande Wolves
besegrades hemma på Loftus Road med uddamålet.
Men allt är inte frid och fröjd.
Den indiske ägaren Lashmi
Mittal som i fjol var världens fjärde rikaste man enligt tidningen
Forbes. Som vd och styrelseordförande för ståljätten Arcelor Mittal har har
i år förlorat drygt 252 miljarder kronor på aktieinnehav i företaget.
Hoppas polarna Bernie Ecclestone och Flavio Briatore är
generösa nog att trösta honom med en kopp kaffe i pausen på nästa
hemmamatch.
...för det senaste loppet i våras är ingenting jag vill uppleva igen...
IFK Rättvik ångar på i bandyettan. Tredje raka vinsten kom i lördags mot
Härnösand med 7-2. Till helgen väntar Borlänge Stora/Tuna på bortaplan.
Bästa tv-kvällen i veckan är annars onsdagar. Först Dirty Sexy Money med Donald
Sutherland i huvudrollen och sedan direkt efter det Seinfeld som bara blir
bättre och bättre trots att man har sett avsnitten hur många gånger som
helst.
...hur det gick? Med värkande ben tvingades jag kliva av efter ett varv (cirka 21 kilometer) och stapplade
sedab i väg till
en bänk utanför Stadion där jag blev sittandes en lång, lång stund innan jag
kunde ta t-banan hem.
Vilket program jag ska titta på?
EM-krönikan förstås.
Men i reklampauserna kopplar jag allt snabbt över till Cityakuten som för
övrigt snart är inne på den sista säsongen - tyvärr.
Jacobsson, Ronaldo och Offside
Jonas
Jacobsson fick i dag bragdguldet.
Ett lite föråldrat pris som på senare år förlorat mycket av sin tidigare
höga status och väldigt få numera bryr sig om.
Hur som helst.
Jacobsson gjorde förstås en strong insats under Paralympics.
Men att han skulle gjort den bästa svenska prestationen (det är få
pristagare som fått utmärkelsen för att just ha utfört en bragd) under året
är förstås bara nys.
Varför?
Just därför att konkurrensen bland handikappidrottaren är inte så stor
samtidigt som resultaten är väldigt svårbedömda. Charlotte Kalla eller någon av hockeykillarna i Detroit hade varit
ett bättre och mer korrekt val.
Men på det stora hela har varit ett väldigt svagt svenska idrottsår.
Christiano Ronaldo fick i dag tidningen France Footballs utmärkelse
"Le Ballon d´or" som årets bästa spelare i europisk klubblagsfotboll.
52 länder röstar och Sveriges representant är Offside. Tidskriftens
fotbollsorakel H Ystén förklarar i DN varför inte Zlatan (som
röstades fram som nia) är med bland de fem som Offside nominerade.
"Jag är tveksam till att han ens ska vara med på listan över de 30
båsta".
För att sedan ta tillbaka uttalandet.
"Men hans skador har gjort att han inte har presterat under en tillräckligt
lång tid. Hans säsong är taffligare än den förra, säger han till DN.
Här är hela listan:
1. Cristiano Ronaldo (Portugal, Man U), 446
2. Lionel Messi (Argentina, Barcelona), 281
3. Fernando Torres (Spanien, Liverpool), 179
4. Iker Casillas (Spanien, Real Madrid), 133
5. Xavi Hernandez (Spanien, Barcelona), 97
6. Andrej Arsjavin (Ryssland, Zenit), 64
7. David Villa (Spanien, Valencia), 55
8. Kaká (Brasilien, Milan), 31
9. Zlatan Ibrahimovic (Sverige, Inter), 30
10. Steven Gerrard (England, Liverpool), 28
11. Marcos Senna (Spanien, Villarreal),16
12. Emmanuel Adebayor (Togo, Arsenal), 12
13. Wayne Rooney (England, Man United), 11
14. Sergio Agüero (Argentina, Atletico Madrid), 10
15. Frank Lampard (England, Chelsea), 8
16. Franck Ribéry (Frankrike, Bayern München), 7
17. Samuel Eto'o (Kamerun, Barcelona), 6
18. Gianluigi Buffon (Italien, Juventus), 5
19. Michael Ballack (Tyskland, Chelsea), 4 Cesc Fabregas (Spanien, Arsenal), 4
21. Didier Drogba (Elfenbenskusten, Chelsea), 3 Sergio Ramos (Spanien, Real Madrid), 3 Nemanja Vidic (Serbien, Man U), 3
Inte att säga så mycket om listan förutom att både Frank Lampard och
Mickael Ballack åtminstone borde ha varit bland de fem-sex främsta.
Den 27 februari är den premiär för Stig Larsson-deckaren Män som
hatar kvinnor. Jag ser redan nu fram emot den.
Även om filmen lär bli en besvikelse - i alla fall om man jämför med den
fantastiska boken.
Heja Burnley!
Till sist dagens låt som är en riktig klassiker - även om det är en lite
uttjatad sådan.